Samlingshemmet - Marieholms kulturhus, 1913 - 2003


Utdrag ur ett häfte sammanställt av "Mr Marieholm", Börje Gustafsson.


Utmed Storgatan ligger numera en förfallen fastighet, som en gång döpts till Samlingshemmet. Den uppfördes åren 1913 - 1914 av fastighets AB Roland med fabrikör Jöns Hansson på yllefabriken, som störste aktieägare.

Det blev ett allaktivitetshus med åren. På nedre botten fanns en stor sal, vilken rymde ungefär 200 sittande personer. Vid andra arrangemang då sittplatserna togs bort kunde avsevärt fler få plats.

Intill "stora salen" fanns en lokal som kallades "lilla salen" och bakom denna ytterligare ett mindre rum, som under en 15-års period inrymde ett bankkontor under namnet Svenska Handelsbanken. "Lilla salen" användes till sammanträden och olika uppbörder i samhället.

På bottenplanet fanns det också en lokal vari det bedrevs kafé och matservering.

En trappa upp fanns telefonstation och från 1918 även bibliotek. På 1910-talet och in på 1920-talet var en enkel underhållning på programmet i allmänhet på söndagseftermiddagarna. Det var pianospel, violinspel och flöjtsolo som framfördes. Sång förekom också. En populär sångerska vid namn Anna Hansson vanligen kallad för "Regementets dotter" besökte huset.

Föreläsningsföreningen hade de mest populära föreläsarna att framträda här och bland dem kan räknas lektor Hugo Granvik i Landskrona som var en god talare och visade film från sina resor i Afrika i slutet av 1920-talet. Så var det den charmfulle trollkarlen Hector el Neco som framträdde inför en förvånad publik.

Bröderna Lindqvists dragspelskvartett roade många under 1930 och 1940-talen. Teaterverksamhet förekom också där lokala förmågor bland annat spelade "Årsexamen i Ruskaby Skola för 100 år sedan". Revy Spelades 1935 till förmån för biblioteket och dess verksamhet. På 1940-talet var det tre stycken Marieholmsrevyer med idrottsföreningen som arrangör. Frågesporten, som lanserades genom radio av Gösta Knutson, blev också en stor succé i Marieholm. Tremannalag från olika korporationer och föreningar tävlade om Marieholmsmästerskapet för utsålda hus. Så fanns teaterarrangemang genom kringresande teatersäliskap som bland annat spelade "Värmlänningarna" - ett sångspel.

Små grupper från stadsteatern i Malmö och Helsingborg framförde olika teaterstycken. Bland lättare underhållning fanns några revysällskap, som reste omkring på den skånska landsbygden. Ett sådant leddes av Hugo Franzen, numera bosatt i Broby, som lanserade några blivande storstjärnor som Git Gay och Gunvor Bergqvist.

I "stora salen" förekom också dans arrangerad av bland annat Marieholms Idrottssällskap och Svenska landsbygdens ungdomsförbund (SLU) med flera. Bordtennis, badminton och brottning tränades också periodvis i lokalen.

Omkring 1960, då efter hand både kaférörelse och biograf lagts ner, biblioteket och telefonstation flyttats till andra lokaler, såldes fastigheten till Marieholms kommun. Det var meningen att hela fastigheten skulle byggas om och moderniseras. En kommitté tillsattes för att utreda frågan och ritningar togs fram av arkitekten John Barton från Malmö. Det hela omkullkastades då kommunalnämnden fick för sig att sälja fastigheten för att skapa sysselsättning. En bagare var intresserad att masstillverka småbröd i påsar. Huset såldes för futtiga 30 000 kr. En transformator uppfördes för 20 000 kr, då bagaren ville ha ström till sina eldrivna bakugnar. Flera ägare avlöste varandra sedan den förste gått i konkurs. Bland annat så tillverkades det ett tag skorpor. Det hela blev ett fiasko och någon sysselsättning att räkna med blev det inte. Efter detta har fastigheten varit dans och discolokal, prylmarknad och till sist loppmarknad.

Marieholm är numera fattigt på många arrangemang av till exempel kulturkaraktär och det efterlyses en bra och rymlig lokal i Marieholm.

Men det tog slut

Vanvårdade hus rivs 9 september 2003 Sydsvenskan

Nu försvinner två vanvårdade hus i centrala Marieholm. Det handlar om den gamla loppisfastigheten
( Samlingshemmet) vid Storgatan och magasinsbyggnaden längs Järnvägsgatan i samma kvarter. Ägaren, byggbolaget Mjöbäcksvillan, har begärt rivningslov.

- Det beviljar vi med glädje, försäkrar Tony Hansson (s), som är ordförande i Eslövs miljö- och samhällsbyggnadsnämnd.

I stället blir det småhus på tomten. Mjöbäcksvillan planerar för fem till åtta lägenheter i antingen parhus eller friliggande villor. Åtskilliga Marieholmsbor har genom åren retat sig på anblicken av de misskötta husen. Kommunen har länge försökt få bort dem. För några veckor sedan aktualiserade byalaget frågan på nytt. Härom året krävde Eslövs kommuns dåvarande byggnadsnämnd med hot om vite att husen skulle bort. I stället för att riva betalade Mjöbäcksvillan vitet på 10 000 kronor och kåkarna blev kvar.

Även om det är två hus i svårt förfall som nu sjunger på sista versen är det också två hus med plats i Marieholms lokala historia. Börje Gustavsson kan bättre än någon annan byns historia och han berättar att byggnaden mot Storgatan uppfördes 1913-1914 av yllefabrikens fabrikör Jöns Hansson och kallades samlingshemmet.

- Det var Marieholms kulturhus. Här fanns en stor rymlig sal för underhållning och kabaréer men också filmvisning. Biografen dog när televisionen kom. Under husets blomstringsperiod hade man här också café, pensionat, bibliotek, läsesal och telefonstation. Under en period ägdes huset av Marieholms kommun. Senare, med nya ägare, blev det bageri i först småkakor och sedan skorpor. Det gjordes också försök att få igång en restaurangrörelse med dans. Periodvis har byggnaden stått öde och under senare år har den använts som loppismarknad. Nu flyttar loppisen in i lokaler som blev lediga när yllefabriken slog igen.

Magasinet i korsvirke byggdes en gång av C F Nees, konsul från Landskrona. Här har man mest lagrat spannmål. C F Nees sålde havre, som gick med järnväg från Marieholm till Landskrona och skeppades till England som foder för hästspårvagnar som trafikerade Londons gator. Dåtidens bensin m a o. Bland senare ägare av magasinet märks spannmålshandlare Alfred Jönsson och AB Carl Engström.

Huset har länge stått oanvänt och är i dag svårt angripet av mögel. - Förfallet har gått för långt både när det gäller loppisbyggnaden och magasinet. Att riva och bygga nytt är det enda riktiga. Det känns bra att man börjar rensa upp i centrum även om mer återstår, säger Börje Gustavsson.
Det är inte första gången det talas om att bygga parhus i kvarteret. Frågan var aktuell redan för tio år sedan. Den gången överklagades planen och sedan kom lågkonjunkturen som stoppade all bostadsbebyggelse. Marken ägdes redan då av Mjöbäcksvillan, som nu gör ett nytt försök.